Skumisolering VS Lösullsisolering
Mineralull tillverkas av tunna fibrer i glas (glasull) eller stenmaterial (stenull). Materialet binds samman med hjälp av fenol och formaldehydharts. Detta är ämnen som är giftiga, men vid normal användning av materialet anses gifterna vara bundna och stabila. Det krävs mycket energi, och stor miljöpåverkan för att tillverka mineralull, och dammet är också ett arbetsmiljöproblem.
Polyuretan är i grund och botten en plast som består av en grupp av kemiska reaktioner, så kallade polymerer, som kan ges mycket olika materialegenskaper: den kan vara mjuk eller hård och finns i konsistenserna massiv eller skum. Polyuretan har antingen öppna eller slutna celler vilket möjliggör ett stort antal användningsområden.
Den Polyuretan vi använder till sprayisolering består i huvudsak av Polyol och Isocyanat i förening. Viktigt att komma ihåg om polyuretan är att alla isocyanater neutraliseras när polyolen och isocynaten blandas tillsammans och härdar. Efter applicering bildar den en helt miljövänlig produkt som med slutna celler blir hård då den expanderat. Eftersom polyuretan med slutna celler har ett stabilt Λ (lambda-värde) påverkas inte isoleregenskaperna av fukt eller vind, till skillnad från konventionell isolering.
Jämfört med konventionell isolering kan även tjockleken minskas med 50 – 65 %. I praktiken innebär det att exempelvis 500 mm mineralullsisolering i ett tak kan bytas mot ett 150 –200 mm polyuretanskum med samma isoleringseffekt.
